Ondska för mig

Kära Louise

Idag läste jag i Aftonbladet om Anders Breiviks dåd på Utöya. Han dödade 77 personer och skadade ännu fler. De flesta som dödades eller skadades var barn. De hade ett helt liv framför sig, som en enda sjuk man satte stopp för. Han har dömts till fängelse och alltså är han inte officiellt sjuk. Jag är ändå säker på att något har slagit slint i hjärnan på honom. Breivik lurade personal och ungdomar genom att klä ut sig till polis. Människorna på ön trodde att han var där för att hjälpa dem, de hade väldigt fel.

Jag kan inte förneka faktumet att dådet var välplanerat och att det krävdes viss intelligens av gärningsmannen. Det han gjorde mot alla dessa ungdomar och deras
anhöriga skulle många kalla ondska. Vad är ondska egentligen? Jag är inte säker på att det existerar. Inget barn föds ont. Självklart finns det psykopater som har något fel i hjärnan och gör fruktansvärda saker, men vet de vad de gör? Kan de känna empati? Vet de när de skadar en person? Svårt att säga.

Jag tror att “onda” människor, som inte har något fel i hjärnan, har haft det svårt. Ondska skapar ondska. Det är väl självklart att ett barn, med alkoholiserad pappa som slåss och okänslig mamma som också gärna lappar till, inte alltid kan bli som alla andra?

Tänk dig en pojk som blir mobbad i skolan. Han har inga vänner och lärarna bryr sig inte om trakasserierna. Han får sitta ensam i matsalen och äta medan eleverna skriker glåpord när de går förbi. Ungarna tar hans väska och gömmer den på skoltoaletten. När skoldagen äntligen är slut väntar ett till helvete. Han stannar ett tag i skolan tills han är säker på att alla andra har gått hem. Det händer då och då att ett gäng äldre elever väntar utanför för att ge honom ett kok stryk. Den bästa tiden på hans dag är när han kan gå hem från skolan, ca.700 meter, i skogen, ostört.

Han kommer hem till lägenheten. När han öppnar dörren slås han av en stark spritdoft. Det andra intrycket är skrik. Hans föräldrar grälar och han vet redan vem det kommer gå ut över när de märker att han är hemma. Pojken får slag och kränkande ord på sig ända tills han får gå och lägga sig. Nästa dag börjar det om igen.

När han växer upp får han ingen kärlek och ingen respekt, hur ska en människa kunna förstå kärlek och visa omtanke om hen aldrig har upplevt det? Ett sådant barn har tappat tron på mänskligheten långt innan vuxen ålder. Man kan också vända på det och tänka såhär: en person som har haft en tuff uppväxt borde veta bättre än att sätta andra i samma situation som man själv suttit i, och hatat.
Jag tror alltså att människor kan bete sig illa och vara elaka utan att vara “onda”. Det kan bero på taskig uppväxt eller bara ren dumhet. Personen i fråga kanske helt enkelt inte förstår att den skadar en annan människa.

Självklart har man svårt att tänka på det när man läser om någon som våldtar, stjäl, slåss och mördar. De är kanske helt enkelt onda, raktigenom elaka. Jag vet inte. Jag kan inte sätta fingret på vad som är ondska och vad som är ett rop på hjälp.

Jag hoppas att jag och min familj slipper möta sådan fruktansvärd ondska.

Nu har jag tjatat länge, hoppas att allt är bra med dig och din familj, med kärlek//Mimmi